Så väljer du en sele som låter hundens kropp röra sig fritt

Eftersom vi har avlat fram hundar med så otroligt olika kroppsformer så är det inte alltid lätt att bara gå ut och köpa en “bra sele”. Taxar, vinthundar, bulldogs osv har olika behov men man kan börja med att titta på några delar på kroppen som alla hundar har, att de har fri rörlighet och inte begränsas.

Vad finns det för ställen på hunden man behöver tänka på när man väljer en sele?

Skulderbladen - området där många selar begränsar

Skulderbladen på en hund ligger inte platt på ryggen som våra utan de pekar upp mot taket när hunden står eller går/springer. Det innebär att när hunden rör sig så rör dom sig upp och ner mellan marken och himmelen. Om man då har en sele som ligger som ett lock och spänns åt över skulderbladen så begränsas rörligheten och hunden får anpassa sitt rörelsemönster.

Varför "step-in" selar ofta är ett sämre val

Tyvärr är många av de sk step-in selarna ett dåligt val pga detta. De är smidiga för att de knäpps på ryggen och att man slipper dra något trångt över huvudet men problemet är att de ofta sitter för hårt om skulderbladen, särskilt dom som man kan dra åt med kardborreband eller av märket Tre ponti. Dessa brukar folk dra åt alldeles för hårt av bara farten så att de inte ska glida åt sidan. Om du har en sådan sele så ha den så löst det går så blir den lite bättre men riktigt bra blir den aldrig.

Ofta sitter dessa selar ganska tight in bakom frambenen också om de är lite små så se till att de inte klämmer där.

Den värsta selen för skulderbladen är den sk julius-selen och liknande. Den är som ett stumt, hårt lock som spänns fast över skulderbladen och begränsar all fri rörlighet uppåt.

Bogspetsarna - rörelsen fram och bakåt man glömmer

Bogspetsarna rör sig framåt och bakåt när hunden rör sig och selar som har en rem över dom och bakåt är riktigt dåliga för rörligheten. Den vanligaste i det här fallet är åter igen julius-selen som har en stum rem över bogspetsarna bak till det hårda locket på skulderbladen…

Armbågarna - små marginaler med stor betydelse

Armbågarna rör sig framåt och bakåt längs sidan av bröstkorgen när hunden går. Det innebär att alla klumpiga spännen som sitter bakom armbågen kommer slå i den varje steg eller så måste hunden vinkla ut armbågen för att slippa det obehaget. Om armbågen vinklas ut vrids benet och det kommer inte röra sig naturligt, alla leder ända ner till tårna kommer få kompensera vridningen, de slits snabbare och artros uppstår.

Bröstkorgen - ge plats för andetagen

Om du tar ett djupt andetag så vidgas din bröstkorg, eller hur? Det är samma sak för hunden men för att bröstkorgen ska kunna fyllas med luft så måste det finnas plats för den att expandera. Alla som någonsin har haft på sig en för trång bh vet hur obehagligt det är och hur jäkla skönt det är när man tar den av sig! Det är samma känsla för hunden med en för trång sele.

Se också till att det inte finns massa lappar som kan knöla mot den tunna huden på bröstkorgen, klipp bort dom och spar i en låda om du vill ha kvar informationen på dom. Se till att inga spännen eller sömmar är vassa eller hårda och trycker/skaver på hundens hud. Vissa nya selar kan vara bra men ganska hårda, speciellt till små hundar. Då brukar jag sitta och knåda/gnugga dom ett tag så de blir lite “använda” - vem gillar helt nya jeans liksom?!

Halsen - när en “färdig” öppning blir för trång

En del selar går inte att ställa in runt halsen utan har “ett färdigt hål” som hunden trär in huvudet i. Om selen sitter perfekt så är detta inget problem i sig men många av dom selarna sitter för tight runt luftstrupen när hunden sträcker huvudet nedåt, t ex för att lukta på marken…

Om du kikar på en sådan sele, försäkra dig om att hunden kan stå naturligt och nosa på marken utan att selen spänner mot luftstrupen. Om öppningen för huvudet är V-formad nertill så är chansen större att den sitter bra men ofta är de tyvärr runda. När hunden sitter och tittar upp på dig så ser många selar bra ut runt halsen men även då kan man ana att de blir för trånga genom att se hur tätt de ligger mot strupen redan då.

Ryggraden - undvik dunsar och skav

Ryggraden är nog den jag har minst tankar om eftersom många selar sitter runt skulderbladen men självklart så gäller samma principer här - hårda spännen eller sömmar som skaver går bort.

Man kan också tänka på en detalj som få ägnar en tanke nämligen koppelfästet. Framför allt på små hundar men även större så har kopplen en rejäl karbinhake i metall som kan dunsa mot olika ställen på kroppen när hunden går. Så se till att den inte ligger och dunsar på ryggraden.

Ju mindre hunden eller valpen är desto viktigare är det att tänka på stora spännen, hårda material eller dålig passform.

En liten avslutning - och något att ta med dig på nästa promenad

Att välja rätt sele handlar inte om ett särskilt märke eller en “one size fits all”-modell, utan om att förstå hur hundens kropp faktiskt rör sig. När du tar hänsyn till skulderblad, bogar, armbågar, bröstkorg, hals och rygg får du en sele som inte bara sitter bra - utan också underlättar hundens naturliga rörelsemönster.

Små justeringar gör stor skillnad. När hunden kan andas, röra sig och vila utan att störas av sin utrustning, blir promenaderna både skönare och mer harmoniska för er båda.