Känslor & pälsvård - när det är svårt

Man kanske inte tror att det kan uppstå så många olika känslor omkring att en borste skall dras genom en päls men oj, oj, oj…
Lita på mig, jag har haft kunder som har gråtit, varit arga, nästan svimmat, helt blankat ur, skrattat av lycka, upplevt stolthet och inspiration, känt hopp - alla dessa känslor har uppstått från ämnet pälsvård.

Jag vill dela några av mina tankar kring dom här olika känslorna som jag har upplevt att mina kunder kan ha. Kanske du känner igen någon eller några och kan ta med dig något som hjälper dig på din pälsvårdsresa. Vi börjar med de svåra känslorna så kan vi gå vidare framåt med de härliga känslorna i nästa inlägg 😊

Skam
Jag börjar med skam för det är en av de vanligaste känslorna jag möter och den är tyngre och mer förlamande än skuld. Den gör att man tvivlar på sitt eget värde eller duglighet, det handlar om vem man är, snarare än vad man gjort. Skam leder ofta till att man drar sig undan, undviker att söka hjälp eller pratar mindre om sina svårigheter. Har det kanske hänt att du har tänkt: “Jag är en dålig hundägare för att min hund har tovor.” Det är skammen som pratar - och den gör ont, eftersom den ifrågasätter ditt värde som person. Men sanningen är att du inte är ensam, och du är inte en sämre hundägare för att pälsvård känns svårt. Du är en människa som gör ditt bästa, och ibland behöver vi bara lite stöd och kunskap för att det ska kännas lättare.

Skuld
Skuld blandas ofta ihop med skam men skuld handlar om något man har gjort eller inte gjort. Man känner att man har brustit i sitt ansvar eller gjort ett misstag. Skuld kan ibland motivera till förändring, eftersom den går att "åtgärda" genom att agera annorlunda framöver.

Du kanske märker att pälsen tovar sig snabbare än du hann med, och skuldkänslan smyger sig på: “Jag borde ha borstat oftare.” Skuld kan kännas tung, men den är också ett tecken på att du bryr dig om din hund. Den kan bli en vänlig påminnelse om att skapa nya rutiner framåt, istället för att piska mot dig själv. Skulden kan bli en drivkraft till förändring om man möter den på ett vänligt sätt.

Frustration
Många hundägare uttrycker frustration när vi pratar om tovor, hantering och pälsvård. Frustration uppstår ofta när man försöker göra sitt bästa, men stöter på hinder eller inte når framgång. Om jag hade fått en krona varje gång jag hört dessa meningar vore jag en rik hundfrisör nu… "Jag har försökt borsta men tovorna kommer bara tillbaka" eller "Min hund sitter aldrig stilla fast jag försöker allt jag kan.” Det kan kännas som att du gör allt du kan - men ändå går det inte. Borsten fastnar, hunden vill inte samarbeta, och frustrationen växer. Frustrationen betyder inte att du är dålig, den betyder att du bryr dig och vill att det ska fungera, men att du ännu inte hittat rätt sätt.

Det blir ofta en inre otålighet, irritation som pyr, ofta blandad med maktlöshet. Frustration kan bli en signal om att man behöver nya verktyg, mer kunskap eller stöd - den pekar på att något inte fungerar, men att man vill att det ska fungera.

Ilska
Ilska kan vara en starkare, mer explosiv känsla som kommer när gränser passeras eller när frustrationen blir för stor. Det är en stark energi som vill ut, ofta riktad mot någon eller något. Den kan ge skuldkänslor efteråt om den gått ut över hunden eller sig själv. Ilska signalerar ofta att man behöver ta ett steg tillbaka, andas och kanske ändra sitt sätt att närma sig situationen.

Kanske har du till och med känt hur ilskan bubblar upp: “Varför måste det alltid vara så här svårt?” Det känns som allt är emot dig, och nu brister det. Det kan kännas obehagligt att bli arg på sin hund, för innerst inne vill du ju bara att ni ska ha det bra tillsammans. Ilska är en stark känsla, men den säger något viktigt: att du behöver en paus, ett nytt grepp, och kanske mer stöd på vägen.

Sorg
Sorg är kanske inte det första man tänker på ihop med pälsvård men faktiskt vanligare än man tror. Sorg kommer ofta blev inte som man hoppades, och det gör ont. Det kan vara stillsam smärta, ledsamhet, ibland med tårar. Man sörjer både situationen och drömmen om hur det kunde ha varit.

Kanske hade du sett framför dig hur pälsvården skulle bli en mysig stund av närhet med din hund - men istället blev det bråk, tovor och tårar. ”Jag önskade att pälsvården skulle vara en mysig stund med min hund, men istället blev det en kamp." Eller: "Min hunds päls blev så tovig att den fick rakas ner - det gjorde ont i hjärtat”. Sorg kan kännas tung när verkligheten inte matchar den bild vi hoppats på. Att känna sorg betyder inte att du gjort fel, det betyder att du älskar din hund och hade önskat er något bättre.

Vanmakt
Känslan av vanmakt kan uppstå när man inte ser någon utväg, när det känns som att vad man än gör så hjälper det inte. "Jag försöker, men det går bara inte - jag vet inte längre vad jag ska göra.” Man kan uppleva hopplöshet, som att man har tappat kontrollen. Vanmakten kan kännas som en tyngre variant av frustration, där man inte ens tror på att det går att lösa.

Ibland känns det som att vad du än gör så blir det inte rätt. Du har försökt borsta, försökt hitta lösningar, men inget fungerar. Vanmakten smyger sig på: “Jag vet inte längre vad jag ska göra.” Det är en väldigt mänsklig känsla - och ett tecken på att du behöver stöd, inte att du är ensam i din kamp.

Otillräcklighet
En inre tvivelkänsla, ofta blandad med både skam och vanmakt. Upplevelsen av att inte duga, inte räcka till för sin hund eller för rollen som hundägare kan skapa känslan av otillräcklighet.

Du kanske går runt och säger till dig själv: "Jag borde kunna det här, men jag kan inte.” Den kanske mest smärtsamma känslan är otillräckligheten: “Jag räcker inte till för min hund.” När vi börjar tvivla på oss själva blir allting ännu svårare. Men att känna sig otillräcklig betyder inte att du är det. Det betyder att du försöker bära mer än du ska behöva på egen hand - och att du förtjänar vänlighet, både från dig själv och andra.

Sammanfattningsvis
Man kan alltså känna allt ifrån skam, skuld och otillräcklighet till frustration, ilska, sorg och vanmakt - bara av något så vardagligt som pälsvård. Och det betyder inte att du är svag, konstig eller en dålig hundägare. Det betyder att du är människa, med ett hjärta som vill väl och en hund som du älskar.

Känslorna är inte farliga i sig, men de kan kännas väldigt tunga när man bär dem ensam. När du ser dem för vad de är - naturliga reaktioner - kan du också möta dig själv med mer vänlighet. Vill du gå ett steg längre kan du fundera på om du har tidigare erfarenheter som gör att du lättare känner dessa känslor starkt och se om du kan förlåta och släppa de upplevelserna. Och precis som med pälsvården gäller detsamma här: små steg, mjuka händer och lite stöd kan göra stor skillnad.

Du är inte ensam om dina känslor. Och du är mer än tillräcklig för din hund ❤️