Frivillig hantering och pälsvård - måste allt vara helt frivilligt?

Jag fick frågan på mitt webinar om att klippa sin egen hund om man måste använda frivillig hantering? Mitt korta svar är: Nej, det måste man inte, men det finns saker att tänka på när man vill samarbeta med sin hund.

Måste man använda frivillig hantering i pälsvården?

Många hundägare (och hundfrisörer) känner sig stressade bara dom tänker orden “frivillig hantering och pälsvård”. Det är inte konstigt för vi alla är väl medvetna om att det ganska ofta kommer lägen när saker måste bli gjorda annars komme hunden få lida av tovor, för varm päls eller hudproblem etc och vi vet att det inte kommer bli vare sig roligt eller mysigt…

Att då försöka se sig i en situation där hunden bara sträcker fram tassen och avslappnat låter den vara kvar i din hand medan du rakar mellan trampdynorna eller klipper klorna - det känns som en ren utopi och helt omöjligt.

När frivillig hantering i pälsvård känns omöjlig

Känslan är rätt, det är en utopi från platsen ni befinner er på idag och ju mer du lär dig om hur det borde och kan vara utan att du faktiskt gör några steg desto större växer sig klumpen i magen.

Att veta eller göra - utmaningen med frivillig hantering

Det som hände mig som hundfrisör när jag började gå kurser i frivillig hantering var att min ångest ökade hela tiden och det blev allt jobbigare att ta emot mina oroliga hundkunder. Jag såg alla tecken på stress ännu tydligare, jag hade nu fått ord på det och visste också ännu mer om vad det kunde leda till inne i hunden om jag inte lyckades få dom att känna sig lugna och trygga - allt medan jag så snabbt och effektivt som möjligt skulle tvätta, föna och fixa en fin frisyr…

Till slut stod jag inte ut längre och tänkte att jag måste fixa en svensk utbildning för hundfrisörer med någon som är riktigt bra på detta och som kan vägleda hur man rent praktiskt kan komma igång i små steg och det var då jag fick ögonen på Therese Welander som har Hundosofen och vi skapade Harmonisk Hundsalong tillsammans.

När mer kunskap om hundens stress skapar mer press

Stina Persdotter beskriver det här glappet mellan att veta och att faktiskt göra och vad som händer i oss otroligt bra i avsnitt 11 i sin podd The YOU Factor. Jag rekommenderar varmt att du lyssnar på några minuter så du förstår dig själv bättre och kanske inte behöver känna dig så otillräcklig.

Hur kan man tänka kring frivillig hantering och pälsvård?

Det finns många skillnader på att jobba med hundar som hundfrisör och att göra pälsvård på sin egen hund men jag tror att oavsett så behöver man hitta en rimlig nivå som fungerar ok för båda och som man kan bygga vidare från.

Jag insåg efter Harmonisk Hundsalong att jag inte hade kapacitet att jobba 100% frivilligt och att jag inte heller var ämnad för att ta mig an de svåraste hundarna och rehabilitera dom tillbaks till en ok pälsvård. Det kräver enormt mycket kunskap, fokus och signalkänslighet när man jobbar frivilligt med de svåraste hundarna och det dränerar mig helt enkelt för mycket.

Gränser, ansvar och kapacitet i pälsvård av hund

Jag insåg ännu tydligare att vissa hundar behöver mer hjälp än jag kan erbjuda så jag säger mycket snabbare nej till att fortsätta klippa vissa hundar när jag känner att de behöver en djupare och längre process. Det är inte lätt att avvisa en hund och hundägare som behöver pälsvård och hjälp, speciellt inte på en så isolerad plats som Gotland där det inte vimlar av hundfrisörer som har specialkunskap i hur man rehabiliterar hundar tillbaks till trygg pälsvård. Men jag måste göra det för annars går jag under och då kan jag inte hjälpa någon alls.

Det här gäller dig som hundägare också - du måste hitta nivån på vad du har kapacitet för och vad du behöver hjälp med. Du måste släppa allas förväntningar (inkl dina egna) och bara ärligt känna efter, var kan du börja jobba i små steg och var känns det som att det svartnar för ögonen och du bara vill bort?

Dom små stegen och pepp på vägen kan jag hjälpa dig med i mina kurser och grupper. Kanske kan du börja där för att lättare reda ut för dig själv vad som känns helt omöjligt och vi kan tillsammans kika på olika lösningar på det svåra.

Samarbete med hunden istället för tvång vid pälsvård

Samarbete är ett ord som bättre beskriver hur jag jobbar. Mitt mål är att få hunden att känna sig så pass trygg att den litar på mig att vi kan genomföra de moment den tycker sämst om utan att den känner sig fullständigt maktlös och att rädslan växer, att det snarare går lite bättre och lättare för varje gång.

Hur arbetar jag med samarbete i pälsvård?

Jag har lärt mig känna skillnaden på om en hund drar undan någon kroppsdel för att den känner sig otrygg och upplever skräck/rädsla i sin kropp eller om den litar på mig men tycker att det känns jobbigt. För mig är det den allra viktigaste skillnaden - det avgör om jag kan jobba vidare med det momentet eller om det krävs större åtgärder.

Skillnaden mellan rädsla och obehag hos hunden

När jag jobbar med en hund som litar på mig men tycker momentet är jobbigt så kan jag pressa gränserna lite för vad som är frivilligt men är hela tiden väldigt lyhörd för vad som händer inne i hunden. Man kan säga att vi utmanar rädslorna tillsammans och sen firar att det faktiskt gick bra. Gjort i små steg och med mycket belöning brukar det gå framåt mot ännu lättare samarbete och trygghet.

När man kan tänja gränser - och när man måste avbryta pälsvård

När en hund känner sig otrygg med mig och känner sig rädd för vad jag gör med den så puttas den bara närmre panik av att jag tänjer på gränsen för frivillighet och samtycke. Det är här jag måste sluta omedelbart, ta en liten paus, kanske göra något annat moment och se om jag kan återkomma, kanske på ett annat sätt, t ex klippa frambenen med en sax istället för med maskin även om det är svårare på en mycket kortklippt frisyr.

Det här är inte svartvitt

Samarbete är inget ideal man antingen lyckas med eller misslyckas med. Det är ett förhållningssätt - och precis som relationen till din hund förändras över tid, så gör också förutsättningarna i pälsvården det.

Ibland finns det utrymme för små steg, pauser, belöningar och firande. Ibland behöver något bara bli gjort, med så mycket hänsyn och lyhördhet som situationen tillåter. Det viktiga är inte att allt blir “rätt” enligt en metod, utan att varken du eller din hund lämnas kvar i maktlöshet.

Om du känner igen dig i klumpen i magen, i tvivlet eller i känslan av otillräcklighet - så är du långt ifrån ensam. Det säger inget om att du gör fel, utan ofta bara att du bryr dig men inte vet var du ska börja.

Börja där det känns möjligt. Stanna där det känns tryggt. Och ta hjälp där det känns övermäktigt.

Det är så samarbete byggs - i verkligheten, inte i teorin.